Lidköpings kommun samordnar insatser i demenscentrum

Med en växande åldrande befolkning kommer flera personer att bli dementa i framtiden. Dementa kommer också att behöva bo hemma längre än idag. I Lidköpings kommun rustar man för det genom att skapa ett demenscentrum, där alla insatser finns samlade. – Det ska vara en trevlig och hemlik plats där det finns mycket kunskap, säger demenssamordnare Susanne Sandén.

Tidigare har demenssjuka i kommunen ofta fått klara sig själva hemma för att sedan flytta till demensboende när det inte går längre. Det har inte funnits något där emellan. Men de senaste åren har ett mer medvetet arbete gjorts i Lidköpings kommun, med fler anpassade insatser under sjukdomens olika faser, som till exempel dagverksamhet och hemvård. Nästa steg är att samla demensvården på ett ställe.

– Det ska bli ett hus med samlad kompetens, där man har samma syn på dem vi ska jobba med, säger Susanne Sandén, demenssamordnare och projektledare för demenscentrum från vård-och omsorgssidan.

Planerna på ett demenscentrum har funnits i många år, men det var först 2014 som arbetet tog fart ordentligt. Ambitionen är att bygget ska påbörjas våren 2019 med dels en nybyggnation bredvid Östhaga demensboende i Margretelund och dels en ombyggnad av boendets befintliga lokaler.

I demenscentrumet ska verksamheter samordnas och olika typer av hjälp erbjudas, beroende på vilket stadie sjukdomen är i. Det kan till exempel handa om att träffa sjuksköterska, få en utredning gjord, delta i olika aktiviteter, få anhörigstöd eller, som en sista åtgärd, flytta till demensboendet.

Vilken är den största fördelen med att samla allt på en plats?

– Att man ser personen utifrån där den är och erbjuden en insats utifrån det stadiet, säger Susanne Sandén.

Anpassningar i hemmet

Tanken är också att forskning ska knytas till demenscentrumet. Redan idag deltar kommunen i flera projekt med fokus på äldre, bland annat i Östersjöprojektet Baltseanior, där olika lösningar skapas för att seniorer ska kunna bo kvar hemma längre. Baltseanior är inte ett projekt specifikt riktat till dementa, men Susanne Sandén menar att det är bra om de som utvecklar olika lösningar för äldre har en eventuell framtida demens i åtanke.

Det kan till exempel handla om en sådan sak som val av material.

Materialet måste vara ljuddämpande. De tar in alla ljud och intryck. Det är också viktigt att inte riva ut allt och köpa nytt, utan man ska känna att det är hemma.

Färger och mönster påverkar

Ett medvetet val av inredning, färg och mönster kan också göra boendemiljön bättre och tryggare för en dement person. Ett golv som blänker eller är blått kan uppfattas som vatten, medan ett svart golv istället kan misstas för att vara ett hål i marken. Dörrar eller dörrfoder som är målade i en annan färg än väggen är lättare att hitta.

Strukturen i hemmet kan också förbättras med sådant som en kalender för minnet, symboler på dörrar och timer på spisen. Mönster på textilier och tapeter ska helst undvikas helt, enligt Susanne Sandén.

– En mönstrad tapet kan uppfattas som att det kommer ut någon ur väggen. Det är bättre med enfärgat på väggar och tyger.

Bo hemma längre

Ett mål med demenscentrumet är att människor med hjälp av rätt stöd ska kunna bo kvar i sina hem längre. Både för att en växande åldrande befolkning kräver det och för att det är naturligt för de allra flesta att vilja stanna kvar i sina hem så länge som möjligt.

– Det finns ju ingen som vill flytta in i ett demensboende. Man vill bo hemma, konstaterar Susanne Sandén.

Vill du veta mer eller få kontakt?

Hör av dig till projektledare Lotten Svensson, lotten.svensson@his.se, Jan Sedenka, adjunkt jan.sedenka@his.se eller projektassistent Marie Schnell, marie.schnell@his.se.

Vi nås även via växeln 0500-448000.

 

Susanne Sandén