Ett varm tack från Anita!
Jag vill av hela mitt hjärta tacka alla er som så varmt visade er uppskattning av mig i samband med uppvaktningen i tisdags.
Alla vackra tal, ömhetsbetygelser och presenter värmde verkligen och är något jag med all säkerhet kommer att tänka på med jämna mellanrum.
Med varma hälsningar från Anita, snart ständigt kompledig.
Anita har arbetat som sekreterare åt två rektorer, varit sekreterare i högskolestyrelsen, fungerat som registrator och mycket, mycket mer. Först att tacka henne var Högskolans nuvarande rektor Leif Larsson som berättade att Anita styrt och ställt hans liv de senaste 6,5 åren. Han påpekade att Anita Fallander i mångt och mycket varit Högskolans ansikte utåt, något som hon skött med den äran. För det som Anita inte vet om Högskolan är inte värt att veta, menade rektor.

Anita Fallander kramas om av Leif
En go människa
Att Anita är en go och varm mänsklig människa var något som både Leif Larsson och tidigare rektorn Lars-Erik Johansson återkom till i sina tal. Att hon dessutom under en period i sitt liv var väldigt förtjust i stora, kreativa hattar och även bar dem till jobbet påpekades inte bara av Lars-Erik utan också av en annan veteran, FU-kansliets chef Björn Hellberg. Som för övrigt anställdes vid Högskolan samma dag som Anita Fallander, den 3 oktober 1977. Björn hade fått hedersuppdraget att överlämna personalens present, lokalt tillverkade silversmycken.

Presenten från personalen överlämnas av Björn Hellberg
Lovar hälsa på
Studentkåren företräddes av dess ordförande Sara Wennerholm, som tillsammans med förste och andre vice ordförande överlämnade en trana i glas och blommor.
En påtagligt rörd Anita Fallander avslutade högtidligheterna med att säga att hon var överväldig av uppvaktningen, och att hon särskilt ville tacka alla de, som liksom henne själv, ”varit med hur länge som helst”.
- Positivare människor än de man hittar här på Högskolan tror jag inte finns någon annanstans, sade Anita innan hon lovade att komma och hälsa på på sin gamla arbetsplats då och då.
Text: Eric Hellgren
Foto: Johanna Österberg