Högt i tak? Eller varför gömmma stötande konst? Så var titeln på den sammankomst som arrangerades onsdag 14 maj. Arrangemanget stod Institutionen för kommunikation och information för genom Johan Almer, Tyrone Martinsson samt fastighetschef Ted Hullberg.
På plats fanns Cecilia Parsberg, konstnären vars verk nu åter fanns att beskåda i G-huset, Henrik Orrje, intendent på Statens konstråd. Håkan Nilsson, konstrecensent på DN och lektor vid högskolorna i Skövde och Södertörn.
Stor uppslutning
Många var de som hade sökt sig till G110 för att höra Cecilia berätta om sitt konstnärskap, Henrik Orrje om hur Statens konstråd arbetar, och få ta del av den debatt som senare kom att föras. Arrangörerna hade inte förväntat sig en sådan uppslutning och uttryckte sin glädje över antalet besökare.
Cecilia Parsberg berättade om sitt konstnärskap i stort och om just de konstverk som väckt debatt – Corner och Jag kan se dig men du kan inte se mig, som båda ingår i hennes serie Private Business.
Henrik Orjje från Statens konstråd berättade om vad konstrådet, som etablerades redan 1937, är. Han redovisade de olika processerna med att köpa in konst och förklarade också hur man samarbetar med de statliga och andra offentliga inrättningar innan man placerar konst där. Henrik Orrje visade också exempel på hur viktigt det är vad man placerar för konst, i vilket rum och hur man placerar det.
På bilden syns Henrik Orrje från Statens konstråd svara på frågor från publiken. I bakgrunden syns moderatorn för debatten, Eric Hellgren.
Håkan Nilsson fick lite tid på övertid och redogjorde för olika typer av konstcensur. Han menade också att alla reaktioner på konst måste tas på största allvar och att det är viktigt att vi alla får tycka olika och respekteras för det.
Många frågor från studenter och personal
När publiken släpptes in i samtalet strömmade det fram frågor. Moderator för debatten var Eric Hellgren.
Vilken hänsyn tas till arbetsmiljön när konst placeras ut offentligt? Ska ske i samråd, vilket numer oftast är fallet. Däremot har konstrådets arbetssätt förändrats från för till exempel tio år sedan.
På bilden syns Cecilia Parsberg, konstnären av de omdebatterade verken.
Flera inlägg handlade om vad det skulle skicka för signaler om man på en högskola censurerade konst utan ordentliga diskussioner först. Många lyfte fram uppfattningen att en högskola måste ha den intellektuella höjden att klara av kontroversiella ämnen. På en högskola bör man kunna föra en kritisk diskussion och skapa förutsättningar för studenterna att bli demokratiska medborgare.
En annan åsikt som framfördes var att debattillfället borde ha varit mer internationellt, till exempel med en diskussion på engelska, så att de utländska studenterna vid Högskolan i Skövde skulle kunna delta och ges en chans att tycka till.
Arrangörerna nöjda
Initiativtagarna Tyrone Martinsson, Johan Almer och Ted Hullberg tyckte det var bra att diskussionen om tavlorna äntligen kom till stånd och att de tre i panelen kunnat komma för att sprida ett förklarande ljus över frågan.
Debatten fortsätter
Diskussionen fortsatte även under fikat och minglet efter debattens slut och Cecilia sågs berättande om sina konstverk för ett par studenter. Även kommande dag sågs studenter och lärare diskutera vid konstverken, dock utan konstnärens medverkan.