-Vi bör inte skilja tänkande från handling, båda är intimt sammanflätade och beroende av varandra. I min forskning vill jag visa att kroppen inte enbart fungerar som ett in- och utmatningsverktyg, och att tänkande inte bara sker inuti huvudet. I stället utgår tänkandet, de så kallade kognitiva processerna, från de upplevelser som uppstår från att vi har en biologisk levande kropp som samspelar med omvärlden.
Det säger Jessica Lindblom, nybliven doktor i kognitionsvetenskap vid Högskolan i Skövde, till vardags lärare vid institutionen för kommunikation och information.
Hennes avhandling heter ”Minding the body”, en 300 sidor tjock bok, som hon kompletterat med en rad artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Jessica har dessutom medverkat vid världens största kognitionsvetenskapliga konferens, CogSci.
Hur människor samspelar
- I mitt arbete har jag både tittat både på de sociala samt de kroppsliga aspekterna av hur vi människor samspelar med varandra. Resultatet är ett ramverk med delar från en mängd olika ämnesområden, men som passar ihop väldigt väl med varandra, lite som att lägga ett pussel och upptäcka att bitarna passar väl ihop och ger en vidare helhetsbild gällande social interaktion och tänkande som inte har presenterats tidigare. Fragment av det material som finns med som bakgrundskällor i min avhandling har exempelvis visats i SVT:s program ”Hjärnstorm” under hösten.
Jessicas ramverk erbjuder en förklaringsmodell för hur det faktiskt är möjligt att vi interagerar med varandra på det sätt vi gör, där kroppsliga processer spelar en avgörande roll. Till skillnad från kognitionsvetenskapens barndom, då man varken fokuserade på de kroppsliga eller sociala aspekterna för tänkande.
Kroppen spelar stor roll
Traditionellt gör man i forskningen en klar uppdelning mellan tänkande och kropp, såsom mellan rationella och emotionella funktioner. Det är tankegångar som går tillbaka till den franske filosofen och matematikern Descartes, vilken hävdade att kropp och sinne är två distinkta substanser.
Jessica, å andra sidan, är förespråkare för det som kallas ”embodied cognition”, men hon tycker att den svenska ”förkroppsligad kognition” är otillräckligt för att förklara vad det hela handlar om.
- Embodied cognition hävdar att kroppsliga och mentala processer hänger ihop, de är två sidor av samma mynt, och den traditionella uppdelningen är snarare metaforisk än en ”vedertagen” sanning. I min avhandling har jag tittat på hur socialt samspel kan beskrivas utifrån ett ’embodiment-perspektiv, eftersom tidigare forskning inom området snarare har fokuserat på individuell kognition.
Kroppsspårk och talat språk hör ihop
Exempelvis är uppdelningen mellan verbalt språk och det vi i vardagslag kallar kroppsspråk inte två vitt skilda sätt att samspela, utan snarare är det ett integrerat ”tal-gest-system” för socialt samspel. Tal, gester och handlingar har gemensamma rötter i närbelägna och överlappande områden i hjärnan.
- Kroppsspråket har blivit underordnat det talade språket, och jag menar att kroppens processer spelar en mycket stor roll när det gäller hur vi människor agerar. Vi bör inte skilja tänkande från handling, då båda är intimt sammanflätade och beroende av varandra.
Härmar människor
Jessica menar att vi har en resonansmekanism som används när vi tolkar och härmar våra medmänniskor. Denna kan ha sin utgångspunkt i en viss typ av hjärnceller som kallas spegelneuroner. Dessa neuroner gör det möjligt att förklara hur du kan känna av den andres sinnestillstånd, och känna empati för den andres situation. Denna process omfattar gester och kroppsliga handlingar av olika slag, utan att tankar separeras från handlingar. Eller ’mind’ från ’body’.
- Ta barn, de uttrycker sin förståelse i gester innan de kan utrycka den i ord. Jessica tar ett annat exempel som stöder hennes forskning. Två grupper av människor fick läsa ett antal ord och sedan lämna rummet. Den grupp som hade ord som handlade om ålder, trötthet och liknande rörde sig också tröttare och ”äldre” när de reste sig och gick.
- Vilket inte är så konstigt med tanke på att språk, kroppshållning och gester hänger ihop, om vi ser på socialt samspel utifrån ett embodiment-perspektiv.
Vad är det då för nytta med din forskning?
- Först handlar det om att få en djupare förståelse för hur människor kommunicerar. Den kunskapen kan tillämpas när man konstruerar robotar eller andra tekniska produkter – då måste man ta hänsyn till hur människor integrerar med varandra, annars tappar man för mycket i kommunikationen. Idag finns det ett glapp mellan vad vi vill att tekniken ska användas till och vad den faktiskt klarar av. En viktig aspekt här är att ha en god förståelse för hur människor samspelar med varandra så att man kan ta hänsyn till detta när man bygger nya former av kommunikationsverktyg inom IT:
Jessica Lindblom läste kognitionsvetenskapligt program på Högskolan i Skövde 1997-2000, och tog en magisterexamen i datavetenskap 2001. Hon doktorerade vid Institutionen för datavetenskap på Linköpings universitet.