Katarina Sandell är utbildad på Högskolan i Skövdes program Dataspelsutveckling – programmering. Idag jobbar hon på spelutvecklingsföretaget Junebud i Malmö som just nu gör ett free-to-play onlinespel för tonåringar. Ursprungligen hade Katarina tänkt plugga till bibliotekarie men ångrade sig och insåg att hon hellre ville jobba med datorer.
När hon påbörjade programmet Dataspelsutveckling – programmering var det egentligen inte själva spelen som lockade. Katarina ville bli programmerare, att utbildningen var inriktad mot dataspel var bara en bonus. Från början fanns det ytterligare två tjejer i Katarinas kurs men båda slutade under första terminen. Därefter var hon ensam tjej i kursen och det var inte alltid helt lätt.
– Som ensam tjej upplevde jag ibland att jag var tvungen att bevisa att jag kunde programmera lika bra som killarna. Det var aldrig någon som sa det rakt ut men känslan fanns där, berättar Katarina.
Ingen ninja
Det finns en bild av programmeraren som sitter ensam i sin källare, programmerar natt som dag och fixar allt på en sekund. Katarina Sandell kallar det för ninja-programmerar-idealet och det är en bild hon inte tycker är rättvisande.
– Det är lika viktigt att vara bra på att samarbeta med andra som det är att vara bra på att programmera och båda egenskaperna kan du träna upp, säger hon.
Katarina pekar också på att spelprogrammerare måste vara bra på att lära sig nya sker. Programmeringstekniker utvecklas ständigt och jobbet innebär mycket informationssökning och problemlösning.
– Du behöver inte heller vara bra på att spela dataspel för att plugga till dataspelsprogrammerare, avslutar Katrina Sandell.