Socialpsykologi - att förstå, förklara och förutsäga tanke, känsla och handling
Socialpsykologi handlar om hur människan handlar, och varför, i olika sociala situationer. Samspel och relationer mellan människor i grupper och organisationer studeras, liksom hur grundläggande sociala och psykologiska faktorer påverkar oss, också som individer. Studiet av påverkan mellan individer, grupper. Organisationer och samhälle/kultur är centralt i socialpsykologin. Några klassiska och moderna definitioner av socialpsykologi är:
”…an attempt to understand…how the thought, feeling, and behavior of the individual are influenced by the actual, imagined, or implied presence of others” (Gordon Allport, 1954).
”…the scientific study of the relationship of the individual to other individuals, groups, and culture” (McDavid & Harari, 1968).
”Socialpsykologi är /…/ en vetenskap om snedstrecket mellan individ och samhälle.” (Asplund 1987)
Socialpsykologi är ett multidisciplinärt och interdisciplinärt ämne som fick akademisk status i början av 1900-talet. En betydelsefull orsak till socialpsykologins utveckling var andra världskriget. I och med nazismens framväxt i Tyskland flydde många socialpsykologer till USA. Deras kunskap och påverkan på allmänna opinionen var obekväm för Hitler och nazismen. Socialpsykologin blev därför ett nästan unikt amerikanskt fenomen under dess formativa år. Så småningom växte en europeisk socialpsykologi fram som komplement till den amerikanska traditionen.
Psykologin och sociologin utgör socialpsykologins två viktigaste rötter; därför kan man skilja mellan två delvis olika perspektiv. Man brukar också inom socialpsykologin urskilja en handfull grundläggande teoretiska perspektiv med särskilda begrepp, antaganden, metoder, människo- och samhällssyn samt val av forskningsproblem. Gestaltteori, fältteori, behavioristisk teori, utbytesteori, rollteori, organisationsteori och symbolisk interaktionism är några av dessa. Den moderna socialpsykologin använder också kulturvetenskaplig förståelse i sina analyser.
Socialpsykologin omfattar också en mängd olika empiriska forskningsområden, som attitydförändring, motivation, interpersonell perception, påverkan och övertalning, fördomar och diskriminering, socialisation, kön/genus, konformitet och avvikande beteende, aggression, prosocialt beteende, moralisk utveckling, språk och kommunikation, social interaktion, attraktion, grupprocesser och intragrupprelationer, intergrupprelationer, ledarskap, problemlösning, beslutsprocesser och social inlärning.
Socialpsykologin är väletablerad som ämne inom den internationella akademiska världen. I Sverige har ämnet behandlats som en del av sociologin eller psykologin snarare än som en självständig disciplin. Ett undantag finns dock sedan 1980-talet, nämligen vid Högskolan i Skövde, där dessa båda perspektiv samexisterar och där socialpsykologi finns som ett eget ämnesområde riktat mot dess dominerande teoretiska och empiriska innehåll. Programmet i socialpsykologi öppnades 1994. (År 2007 startade också ett program i socialpsykologi i Halmstad med en delvis annan inriktning.) Idag finns två program i Skövde. Programmet i Socialpsykologi (SPSPG, se separat hemsida) har en inriktning mot Hälsa och Välbefinnande. Programmet i Personal, Organisation och ledarskap (POL, se separat hemsida) är en socialpsykologisk tillämpning med en bas som är delvis gemensam med SPSPG.
Tre viktiga områden inom ämnet i Skövde är; 1) människors upplevelse av rättvisa, dilemman i det sociala livet och resursers fördelning mellan individer och grupper, samt 2) den skapelse och påverkan som finns i fråga om människors socialisation och identitetsutveckling i dagens mångfasetterade samhälle och 3) människors upplevelse av arbets- och organisationsliv, yrkesidentitet och ledarskap. Dessa präglar både vår utbildning och den forskning vi bedriver och är viktiga för att förstå sociala företeelser inom de viktigaste arenorna i dagens samhälle, alltifrån förskola och familj över alla livets scenarier till äldreboendet. Det innebär att vi behöver ”hårda” verktyg för att ta reda på faktaförhållanden och människors upplevelser, men också ett perspektiv som är besläktat med ”mjuka” vetenskaper och (social)filosofi, som ger ökad känslighet för perspektivtagande och tolkningsförmåga. Detta innebär också att vi fäster lika stor vikt vid ämnets kvantitativa metodik som vid den kvalitativa.