Som termen antyder uppstår problemet när gapet mellan ett stimuli och dess respons är för stor och alltså operatören på något sätt inte tillåts att direkt agera på en information.
En vanlig monteringsstrategi i en linemontering med mixat produktutbud är att, vid ankomsten av arbetsstycket, se över monteringsdokumentationen, upptäcka om något är utöver det vanliga och påbörja monteringen. Om informationen då inte kan ageras på direkt, blir den mer sannolik att glömmas bort på grund av stimulus-responsgapet.
Åtgärder för detta inkluderar att balansera arbetsstationer så att särskilt variantinformation kan ageras på direkt, eller genom att tillåta en kontinuerlig aktivering av stimuli.
Exempel
För att exemplifiera ytterligare, överväg att du får ett textmeddelande på din telefon som du förväntas svara på. Vad skulle konsekvenserna bli om du inte kunde svara direkt? Kanske blir du avbruten för att din uppmärksamhet krävs någon annanstans eller så kräver svaret att du först undersöker något. Triggern som den inkommande textmeddelandesignalen utgör, vad gäller att svara på den, går förlorad. Du måste aktivt komma ihåg att du ska skicka ett meddelande, annars kommer du inte att svara.
Exempel som finns i monteringsindustrin är att när ett arbetsstycke kommer till en monteringssituation undersöker operatören informationssystemet, samlar in information och får triggers som informerar operatören om vad som ska monteras annorlunda än det vanliga scenariot.
Låt oss säga att artikel B ska användas i stället för artikel A, som är den vanligaste. Om arbetaren inte kan utföra monteringen av artikeln på en gång efter att informationen förbrukats, är chansen stor att den vanligaste monteras i all hast.
Minska gapet
Så att försöka minska gapet mellan konsumtionen av information (stimuli) och den åtgärd som ska utföras (respons) rekommenderas, antingen genom att lägga om arbetsprocessen så att responsen kan utföras direkt eller genom att redigera informationskällan så att den är lättillgänglig när och där responsen ska utföras.