Björn Bouwmeester Stjernetun
Institutionen för hälsovetenskaper
Björn Bouwmeester Stjernetun försvarar sin avhandling "Knowing Me, Knowing You: Bridging Perspectives through Age-Suit Simulation Intervention in Nursing Education".
Disputationen sker i sal G110 på Högskolan i Skövde och kommer även att sändas digitalt.
Titta på sändningen: https://his-se.zoom.us/j/69911135837?pwd=CbBDQIlAwfGTT0NnTPi3Syz9c5Agq9.1
Bakgrund: God och nära vård innebär ett nytt perspektiv - att ställa om från organisation till person. Målet är att ge en nära, samordnad och personcentrerad vård som bidrar till en helhetssyn på människan vilket är särskilt gynnsamt för hälsan bland äldre personer som kan leva med flertalet olika och långvariga hälsoproblem vilket leder till komplexa vårdbehov. Förskjutningen av ansvar mot primär och kommunal vård innebär också att framtidens sjuksköterskor i större utsträckningen kommer att möta och vårda äldre personer i hemmet. Det finns dock utmaningar i att sjuksköterskestudenter kan känna sig oförberedda och omotiverade att vårda äldre personer. Vidare är ålderism ett problem som inte bara genomsyrar samhället men även hälso-och sjukvården och blivande sjuksköterskor. Det är därför viktigt att möta dessa utmaningar redan i sjuksköterskeutbildningen genom att utveckla nya didaktiska strategier så som simuleringen i äldredräkt. Denna simulering bygger på att studenten skiftar perspektiv och får en glimt av hur det kan vara att som en äldre person leva med olika åldersrelaterade hälsoproblem, viket i tidigare forskning visat sig kan stärka studentens empati och förståelse. Dock saknar tidigare studier kontexten av en hemlik miljö, teoretisk grund samt långvariga effekter av simulering i äldredräkt. Vidare har äldredräktens funktion ofta begränsats till att simulera det normala åldrandet och därmed inte inkluderat hälsoproblem som är vanligt bland personer över 85 år.
Syfte: Det övergripande syftet i denna avhandling var att studera sjuksköterskestudenters erfarenheter av en intervention med simulering i äldredräkt baserad på erfarenhetsbaserat lärande i en hemlik miljö.
Metod: Avhandlingens fyra studier omfattar olika design. I studie I tillämpades kvantitativ metod med en pretest-posttest design och en kontrollgrupp. Studie IV var också kvantitativ och inkluderade en kontrollgrupp i en longitudinell design. Skillnader mellan grupper analyserades genom Mann Whitney- U test. Multipel regressionsanalys tillämpades för att observera effekten över tid. Studie II baserades på gruppintervjuer från reflektionsseminarium och analyserades genom reflexiv tematisk analys. Studie III var en observationsstudie där video-data analyserades genom reflexiv tematisk analys.
Resultat: Studenter som deltog i interventionen förbättrande sina resultat i utfallsmåttet Perspectives on Caring for Older Patients - PCOP-SF både på kort och lång sikt, jämfört med kontrollgruppen. Att vara kvinna, äldre och ha mer än två års yrkeserfarenhet var signifikanta faktorer som var förenade med mer gynnsamma perspektiv på att vårda äldre personer. Simuleringen äldredräkten innebar ett förkroppsligat lärande som infattande både fysiska, psykologiska och sociala dimensioner av att leva med olika hälsoproblem och funktionsnedsättning. Resultaten visar att denna erfarenhet var en viktig utgångspunkt i studenters reflektioner som ökade deras insikt och förståelse för den utsatthet och ensamhet en äldre person kan uppleva i sin vardag. Studenterna beskrev att simuleringen även ökat deras fördjupning och förståelse av personcentrering i och med att vara närvarande, lära känna och ta sin tid med den äldre personen, bevara integritet och autonomi. Dessa var viktiga aspekter stundetern såg sig kunna integrera i klinisk praxis. Resultatet visar även att studenterna fick ett nytt perspektiv på hemmet som vårdmiljö där välfärdsteknologi sågs både som en möjlighet för personcentrering men även en fara för integritet och autonomi tekniken inte var anpassad efter individuella behov. Ett viktigt resultat var stundernas känsla av nedsatt syn som det värsta bland alla hälsoproblem. Synnedsättning studerades mer specifikt i sammanhanget av att vara en blind äldre person och att vara en äldre person som ledsagar den blinda. Resultatet visar att studenterna tog sig an dessa roller på två helt skilda sätt av att antingen samarbeta och arbeta tillsammans eller att fokusera på de egna behoven och bli allt mer distanserande från varandra. En avgörande aspekt i denna simuleringen och vilka roller som studenterna antog observerades som deras förmåga till verbal och icke verbal förmåga att kommunicera med varandra.
Konklusion: Denna avhandling visar på att stundeter som genomgått simulering i äldredräkt har mer gynnsamma perspektiv på att vårda äldre personer än stundeter som inte genomförde simuleringen. Avhandlingen ger även stöd för att andra året i sjuksköterskeprogrammet är en relevant tidpunkt att genomföra interventionen. Som denna avhandling visar användes äldredräkten som en geriatrisk äldredräkt vilket kan förklara att simuleringen blev särskilt uppslukande och utmanande för studenterna. Resultaten ger stöd för att simulering i äldredräkt lämpar sig att genomföra som en didaktisk strategi baserat på erfarenhetsbaserat lärande. Mer specifikt, upplevelsen i interventionen är förenligt lär-cykelns extraordinära upplevelse som en förutsättning för att fördjupa lärandet genom reflektion och tanke. Som påvisats i resultat och genom diskussion in denna avhandling, förefaller simulering i äldredräkt specifikt göra studenterna uppmärksamma på utsatthet vilket inkluderade olika perspektiv på ensamhet. Ett av dessa perspektiv var utsatthet i förhållande till ett hälso- och sjukvårdsystem som saknar personcentrering. Simuleringen hade även implikationer för studenternas fortsatta kliniska verksamhet, mer specifikt att vara närvarande, tålmodig och ta sin tid sågs som särskilt viktigt för att bevara värdighet och autonomi hos den äldre personen.