Anti-korruption

Dilemman

• Om källhänvisning: Medförfattare eller bollplank

  Var går gränsen mellan inspirationskälla – och faktisk medförfattare i forskningssammanhang?

  Dilemmat: Medförfattare eller bollplank?

  En doktorand har precis färdigställt en artikeltext som ska utgöra en del i dennes avhandling. Innan texten skickas till den valda journalen säger huvudhandledaren att samtliga handledares namn ska skrivas med bland författarna trots att enbart doktoranden har arbetat med texten från början till slut. Handledarna har dock varit delaktiga i arbetet och diskussionen som ligger till grund för doktorandens text.

  Är det rimligt att personer som inte haft någon del i författandet av texter i vetenskapliga sammanhang ändå står med som författare?

  Juristen svarar

  Frågan om författarskap är viktig av flera anledningar. En anledning är att författarna tar ansvaret för innehållit i artikeln och den forskning som redovisas. En annan anledning är att forskarna meriterar sig för framtida anställningar eller forskningsanslag genom sina publikationer. Ytterligare en anledning är att författarna kan ge auktoritet eller en kvalitetsstämpel till innehållet i en artikel.

  När det gäller doktorander ska man också beakta att artiklar ofta utgör ett underlag för doktorandens avhandling och examination. Det är därför viktigt att doktorandens insats kan urskiljs från övriga forskare. Vid examinationen ska doktoranden även visa att doktoranden enligt 1 kap. 9a § högskolelagen utvecklat de kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.

  Detta innebär att forskare inte godtyckligt kan bestämma vilka forskare som ska stå som författare till en publikation samt vilka forskare som ska ta ansvar och få meritering för publikationer. Denna fråga måste istället bestämmas i enlighet med god vetenskaplig sed. Att ge felaktiga eller vilseledande uppgifter om en persons insats i forskningen kan vara att anse som vetenskaplig oredlighet. Hur författarskap ska anges kan i viss utsträckning variera mellan olika forskningsområden och publikationer. En inflytelserik reglering är de så kallade Vancouverreglerna (Uniform Requirements for Manuscripts Submitted to Biomedical Journals).

  I Vancouverreglerna sägs att följande kriterier avgör vem som rätteligen är en författare:

  • Substantial contributions to the conception or design of the work; or the acquisition, analysis, or interpretation of data for the work; AND
  • Drafting the work or revising it critically for important intellectual content; AND
  • Final approval of the version to be published; AND
  • Agreement to be accountable for all aspects of the work in ensuring that questions related to the accuracy or integrity of any part of the work are appropriately investigated and resolved.

  I forskningsprojekt där flera forskare ingår rekommenderas det att inblandade forskare på ett tidigt stadium kommer överens om vilka forskare som ska arbeta med vilka publikationer för att säkerställa att de uppfyller kraven för författarskap. Bedömningen av vilka forskare som anges som författare ska dock alltid bedömas utifrån de insatser som forskarna bidragit med.

• Mutor och gåvor

  Är det egentligen okej att bli bjuden på mingelmat hos en leverantör? Och vad skulle du göra om du upptäckte att en student ”smugit” ner ett sedelkuvert bland dina tackblommor?

  Gratismingel – nytta och nöje?

  En leverantör bjuder in dig och ett par andra kollegor till ett mingel ihop med andra kunder. Arrangemanget är i leverantörens lokaler och det är kändiskockarna i staden som står bakom den buffé som bjuds. Av erfarenhet vet du att det brukar vara en trevlig tillställning och ett bra tillfälle för nätverkande. I samband med minglet ska leverantören presentera några nya produkter som är på väg in på marknaden. Du tycker att det är ett bra tillfälle att titta på de nya produkterna. Du har ju faktiskt sedan tidigare uttryckt ett intresse för produkterna. Får man nu en buffé och mingel i samband med detta är det ju faktiskt helt ok ... eller?

  En fin present – eller en gåva att säga nej till?

  En utbytesstudent ska avsluta sina studier på Högskolan. Ni har haft mycket kontakt under studentens studietid och givetvis har du hjälpt till på alla sätt du kunnat. I samband med terminsavslut kommer studenten upp till dig med en exklusive blombukett och en inhemsk souvenir som tack för all hjälp under terminen. Du blir lite fundersam men tar sedan emot den fina blombuketten och souveniren eftersom du inte vill göra studenten besviken. Du ställer ut souveniren i personalrummet men tar hem blommorna eftersom de känns mer personliga. När du öppnar blommorna hemma ser du att det finns ett kuvert instucket. Du öppnar och ser att det förutom ett tack även innehåller några sedlar. Vad gör du nu?

  Juristen svarar

  Gratismingel – nytta och nöje?

  Vi som arbetar inom högskolan är en del av den statliga förvaltningen och har ett särskilt ansvar för att upprätthålla allmänhetens förtroende för det offentliga Sverige. Vår verksamhet påverkas av allmänhetens uppfattning av fel som begås vid andra lärosäten och myndigheter.

  På samma sätt kan fel som begås i vår verksamhet också påverka av allmänhetens uppfattning av andra delar av staten. Det är lätt att skada förtroende för en verksamhet, men mödosamt och tidsödande att bygga upp det. Därför är det mycket viktigt att vi inte agerar på ett sätt så att förtroendet för högskolans och den statliga förvaltningens saklighet och opartiskhet rubbas.

  I detta avseende är det också viktigt att tänka på hur en situation kan uppfattas av allmänheten, även om inget felaktigt beslut har fattats. Att ta emot en muta är ett brott som innebär att en anställd eller en förtroendevald tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget.

  Även att ge eller erbjuda en muta är ett brott, vilket ibland kallas bestickning. Vad som är en otillbörlig förmån ska göras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna, bland annat vilken ställning som anställde har och vilket intresse som man företräder. Det innebär att det ställs högre krav på anställda i offentlig sektor, än personer med motsvarande befattning i privat sektor. En otillbörlig förmån kan utgöras av varor och tjänster med ett ekonomiskt värde, men även immateriella förmåner omfattas (till exempel rekommendationer och betyg). Ytterligare vägledning till vad som utgör en otillbörlig förmån finns i högskolans policy mot korruption och oetiskt handlande.

  För att det ska vara fråga om ett mutbrott är det tillräckligt att förmånen lämnas på grund av anställningen eller uppdraget. Det är inte nödvändigt att förmånen förändrar tjänstemannens handlande i en viss situation eller påverkar tjänsteutövningen. Högskolans anställda bör betrakta varje förmån som otillbörlig om den kan uppfattats påverka tjänsteutövningen.
  I en skrift som regeringen som vägledning för statsanställda rekommenderas offentligt anställda som erbjuds något av en utomstående part ställa sig följande frågor:

  • Är detta en förmån och varför erbjuds den mig?
  • Finns det en koppling mellan förmånen och min tjänsteutövning?
  • Hur är förmånen beskaffad och vad är den värd?
  • Vilket inflytande har jag på min arbetsgivares relation med den som erbjuder förmånen?

  Om du är osäker på hur ett erbjudande om en gåva eller förmån ska hanteras är det bäst att tacka nej. Du kan också ta upp frågan med din chef för bedömning, men tänk på att en otillbörlig förmån inte bli tillåten genom att en chef godkänner den.

  En fin present – eller en gåva att säga nej till?

  Det finns situationer där det kan vara svårt att tacka nej till en gåva eller en förmån. Om värdet är lågt kan det vara tillåtet att ta emot den. Om du ska ta emot gåvan ska det vara klart att den inte uppfattas som en muta. Penninggåvor ska aldrig tas emot även om det rör sig om små belopp. Istället bör du tydligt avböja gåvan till givaren. Det är känsligare om du erbjuds gåvan personligen. Du kan då göra klart för givaren att du uppfattar att den är riktad till högskolan och att den ställs ut ett allmänt personalutrymme, ett särskilt skåp för gåvor till högskolan eller liknande. Om du i ditt arbete blir erbjuden en otillbörlig gåva eller förmån, bör du genast meddela det till din chef eller annan lämplig funktion på högskolan. Även om förmånen i det enskilda fallet framstår som oskyldig eller ett misstag, kan det i efterhand framkomma omständigheter som förändrar denna bedömning.

• Rätt och fel i sociala medier

  Hur social kan jag vara och vad är okej?

  Öppenhet och sociala medier

  En anställd skriver privat på Facebook nedsättande kommentarer om en kollega. Kollegan beskylls för att vara inkompetent och att inte vilja samarbeta. Dessutom går kollegan att identifiera.

  • Vad är okej att skriva om sina kollegor på sin privata sida?
  • Ska arbetsgivaren ingripa om informationen kommer fram?

  Hur social kan jag vara i sociala medier?

  Efter en konferens får du en fråga på Linkedin om att skapa kontakt med en representant för ett företag som ni har upphandlat på myndigheten. Samtidigt kommer en fråga från samma kontakt om att bli vän på Facebook.

  Du börjar fundera: Är det okej att skapa kontakt på Linkedin med en leverantör? Är det samma sak som att byta visitkort? Men Facebook då, där heter det ju att man är vänner – blir inte det en annan sak? Kan andra företag reagera? Kan representanten som har skickat förfrågan uppfatta ett nej som oproffsigt?

  • Hur skulle du resonera och agera i den här situationen?
  • Är det någon skillnad mellan att ha kontakt med någon på olika sociala medier som till exempel Facebook, Instagram, Twitter och Linkedin?
  • Vad är ok att ägna sig åt på sociala medier?

  Juristen svarar

  Hur social kan jag vara på sociala medier?

  Yttrandefriheten ger skydd när medarbetarna uttalar personliga åsikter. Medarbetarnas åsikter ska som huvudregel anses som en privatsak även om de har uttalats offentligt. Det är som huvudregel inte tillåtet för högskolan att genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall försöka påverka hur arbetstagare använder sin yttrandefrihet. Istället kan högskolan genom saklig information bemöta kritik och tydliggöra högskolans uppfattning.

  En åtgärd som medför negativa konsekvenser på grund av att en medarbetare har utnyttjat sin yttrandefrihet eller meddelarfrihet är som huvudregel otillåten. Yttrandefriheten är begränsad genom de lagstadgade förbuden mot förtal och förolämpning samt hets mot folkgrupp. Högskolan är också enligt diskrimineringslagen skyldig att vidta åtgärder för att förhindra att anställda och studenter utsätts för diskriminerande trakasserier, även om detta skett genom framförande av åsikter och tankar.

  Högskolan kan vidta åtgärder om det uppstår samarbetssvårigheter eller arbetsmiljöproblem, även om dessa ytterst har sin grund i att en arbetstagare utnyttjat sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Åtgärderna bör då vara inriktade på att hantera arbetsmiljöproblemen och inte på att kritisera enskilda yttranden.

  JK har uttalat att en offentlig arbetsgivare måste kunna ha synpunkter på hur man uttrycker sig om varandra på en arbetsplats (se JK beslut 2017-07-21, dnr 3249-16-21). Arbetsgivaren måste också kunna reagera på till exempel personangrepp och trakasserier utan att det betraktas som en otillåten inskränkning av arbetstagarens yttrandefrihet.

  Huvudregeln att en medarbetares offentligt uttalade åsikter är en privatsak, gäller inte fullständigt undantagslöst. Det kan förekomma att en medarbetares personliga åsikter har uppmärksammats av allmänheten eller av enskilda studenter och att denne medarbetare därför inte framstår som objektiv vid handläggningen av vissa ärenden.

  Högskolan kan då ha möjlighet att vidta åtgärder för att förebygga jävsförhållanden eller liknande förtroendeskador, det vill säga att berörda studenter eller allmänheten har anledning att uppfatta att medarbetaren inte kommer att agera objektivt och sakligt. Åtgärder kan då vara befogade även om det saknas faktiska skäl att tro att medarbetaren inte skulle klara av att bortse från sina privata uppfattningar vid utförandet av arbetsuppgifterna.

  Till exempel kan en lärare som har uttryckt sig nedsättande om en students presentationer på sociala medier vara olämplig som examinator för denna student.

  Öppenhet och sociala medier

  Högskolan är en myndighet och de som arbetar på högskolan omfattas av fattas av förvaltningslagens regler om jäv. Reglerna i förvaltningslagen innebär att en anställd inte får befatta sig med ett ärende om det finns någon omständighet som kan påverka den anställdes opartiskhet eller rubba förtroendet för den anställde.

  Vid bedömningen av om jäv föreligger, är det tillräckligt att det av en utomstående rimligen kan uppfattas föreligga en relation som påverkar den anställdes möjlighet att fatta ett sakligt och opartiskt beslut. Det är möjligt att kontakter på sociala medier kan skapa intryck av en jävsgrundande relation beroende hur nätverket används av högskolans medarbetare och medarbetarens kontakter.

  Man bör tänka på att även kontakternas agerande (som man inte har direkt kontroll över) kan påverka hur relationen uppfattas. Om man får en kontaktförfrågan i ett privat nätverk som inte ”känns bra”, bör försiktighetsprincipen tillämpas det vill säga att man avböjer frågan. Om man är rädd att frågeställaren uppfattar det som ”oproffsigt”, kan man skicka ett vänligt svar eller hänvisa till ett nätverk som man använder för professionella ändamål.