Pappa sa att det var en fläck på linsen men det där glittrande spåret sa något annat. Engångskamera, Hjo, december 1998. Bevis på något stort eller bara AI?
En produktionsteknisk mardröm?
Låt oss försöka tänka praktiskt. Hur skulle det egentligen gå till, allt detta snickrande och packande i tomteverkstaden? Vissa ledtrådar kanske vi får i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul men även den mest tålmodiga julklappsingenjör skulle väl få svårt att hålla jämna steg med världens samlade önskelistor?
Anna Syberfeldt, professor i produktionsteknik, är ändå inne på att det skulle kunna gå. Om efterfrågan jämnas ut över året och produktionen delas i tusentals självgående tillverkningsceller med full automatisering och kontinuerlig kvalitetskontroll, kan en obruten flödeskedja upprätthållas, menar hon. Ett svårtolkat leende smyger sig fram hos Anna.
"Med AI-stöd, digitala tvillingar och prediktivt underhåll är det teoretiskt möjligt men det förutsätter att flödesmagi existerar och att den är noggrant kalibrerad."
Anna Syberfeldt, professor i produktionsteknik
Nåväl, men även om varje klapp kunde tillverkas utan avbrott i rätt tid återstår den verkliga prövningen att få allt levererat i tid, till rätt adress. Även en väldresserad ren bör ha svårt att hinna jorden runt på en julnatt, jämväl med medvind och full fodersäck. Slädfysiken har sina gränser och logistiken sina. Eller?
Förmodligen sker utdelning utan glöggpauser
Sandor Ujvari, lektor i logistik, menar att den stora stötestenen är ruttplaneringen. När antalet hushåll räknas i miljarder innebär det att varje adress måste få ett besök inom ett extremt snävt tidsfönster och i exakt rätt ordning. Annars rasar hela planen.
– Rent praktiskt hamnar vi på stopp som måste ske inom tusendelar av en sekund. Och då räknar vi med en rutt som är fullständigt optimerad, utan onödiga svängar eller glöggpauser. Även en perfekt tränad renflotta blir en begränsning när tidtabellen kräver den typen av precision. Men matematiskt går det att räkna på, säger han.
Ok, det finns alltså en matematisk chans men då väntar nästa hinder. Tomtens förmodade pepparkakskonsumtion/vikt. En välplanerad färdväg må vara hur prydligt utstakad som helst men till syvende och sist behövs en förare som håller tempot och humöret uppe. För hur vi än vrider och vänder på tabeller, tidszoner och renflottor är det ändå en kropp som ska utföra detta smått övermänskliga dagsverke, år efter år. Är det möjligt?
Tomtens hemlighet - Superfood-näring
Gianluca Tognon är lektor i folkhälsovetenskap. Han lägger pannan i djupa veck och säger att det inte går att bortse från tomtenissefaktorn som en möjlig förklaring till en i övrigt biologiskt svårförklarad livsstil. Tomtens kroppshydda, menar han, kan inte tas som bevis mot hans existens, snarare som ett tecken på god tillgång till energi och omsorg.
– Om tomtenissarna är skickliga kockar, är det troligt att tomten följer en höggradigt näringsrik diet, rik på antioxidanter från nordiska bär och vilda örter. Denna superfood-näring är avgörande för att hantera den extrema, akuta arbetsstressen under julafton, säger Gianluca Tognon.
Tomten är alltså ett lärande exempel på hur god mat och gott sällskap kan väga upp en inte helt föredömlig livsföring. Hans rundlagda figur vittnar om rikliga måltider men utesluter inte att de är fulla av nyttigheter. Trots sitt stillasittande, kan han, år efter år klara sin stora julaftonsbragd.
Tomten, en siluett som vittnar om riklig tillgång till julfika, eller är det månne fråga om en dietistgodkänd toppform?
Om det möjliga bortom siffror
Så långt talar vetenskapen med viss tvekan. Produktion, logistik och hälsovetenskap visar att tomten är möjlig, men knappast bevisad. Men om vi där någonstans byter perspektiv och vänder oss till andra vetenskapliga fält som drömmar, medvetande och kultur. Då lyfter frågan från marken, ja den spritter till och får en annan beskaffenhet. Plötsligt är svaret självklart.
Forskarna eniga: Tomten finns
"Tomten existerar. Åtminstone i drömmarna, om inte i den vakna verkligheten. I drömmen skapar hjärnan en virtuell verklighet som känns fullkomligt sann medan vi upplever den. Så när du drömmer om tomten, då är tomten helt verklig för dig. Först när du vaknar inser du att han kanske bara är en skapelse av fantasi och folktro."
Katja Valli, professor i kognitiv neurovetenskap vid Högskolan i Skövde
Från ett annat håll i vetenskapens värld kommer en tanke av besläktat slag. Lissa Holloway-Attaway, biträdande professor i medier, estetik och berättande, ser tomten som en berättelse som vägrar ta slut. Från gårdstomte med frost i skägget till global ikon med logotypstatus har han gjort en ansenlig karriär, bärande på spår av både folktro, religion och reklam.
– Varje ny tid putsar honom lite, målar om rocken, justerar skägget och skickar ut honom på nytt uppdrag. Märkligt nog blir han bara mer livskraftig av det. I den meningen finns tomten som ett kulturarv i ständig produktion, säger hon.
Tomten är som vanligt ute på övertid men med en bock som tar sitt uppdrag på största allvar går färden tryggt vidare. Och medan ekipaget strävar sig fram genom snön fortsätter tomten, lika trofast som alltid, att bära kulturarvet vidare. Det som har släpats, slädats och skrockats fram genom generationer får här ny skjuts av Jenny Nyströms trygga linjeföring, som sedan dess blivit en omistlig del av svensk julikonografi.
Mellan formler och förhoppningar lever tomten
Slutsatsen får nog sägas vara klar. Tomten finns, om än på det konceptuella planet. Med en nypa välvilja och ett stråk julanda kan man till och med hävda att forskningen lutar åt det hållet, även om pålitliga rapporter om en äldre herre i röd rock och vitt skägg, susande fram bakom renar, ännu lyser med sin frånvaro i den vetenskapliga litteraturen.
Visserligen är frånvaron av bevis inte detsamma som bevis på frånvaro, vilket gör saken både knepig och smått enerverande för den som vill ha ett exakt svar. Men tills vidare får frågan ändå anses besvarad och det med ett ja.
Och när allt kommer omkring, någonstans mellan vetenskapens raka rader och julnattens stilla sus, finns alltid en liten glipa av osäkerhet. Just där, i mellanrummet mellan vetande och förhoppning, trivs tomten alldeles utmärkt. Åtminstone för alla som ännu inte fyllt nio.
God jul önskar Högskolan i Skövde!
