När Max Wessfeldt vaknade i huset hemma i Malmö den där mörka novembermorgonen för snart tre år sedan gjorde det ont i hela ryggen. Smärtan liknade ingenting han tidigare känt.
– Värken i ryggen kom verkligen från ingenstans. Min fru som ibland själv har ryggont sa åt mig att stretcha och så tog jag Voltaren. Jag skulle köra till Oslo för att träffa kunder.
Max som då var egen företagare gav sig i väg till kundmötet. Men körde sen hem igen.
– Jag hade då så pass ont att jag inte kunde gå ur bilen. Jag fick tid hos en kiropraktor och det gjorde ont när han knäckte i ryggen. Förutom smärtan i ryggen hade även ena skinkan börjat bli öm. Jag var hemma i två, tre dagar och åt värktabletter, men de tog inte bort smärtan. Sen tog jag morfin som jag hade hemma sedan tidigare.
Max berättar att han tog morfinet, men kräktes och kräkningar ett av många symtom på sepsis, eller blodförgiftning som man ofta benämnde det tidigare. Max trodde att det var morfinet som gjorde att han kräktes och slutade därför med detta. Mot slutet av veckan konstaterade hustrun att han måste söka vård igen och Max fick tid på en vårdcentral.
– Men läkaren undersökte mig inte ens. Han sa att jag inte tålde morfin, eftersom jag hade kräkts och ordinerade Ipren och Alvedon mot smärtan och att jag skulle vila.
Undrade hur lång tid han hade kvar
Under helgen, bara en vecka efter festen, blev Max allt sämre. Han hade mycket svår smärta och problem med att klara av ljuset i rummet. Han insåg då att vården måste ta ett blodprov på honom. Nu hade även skinkan svullnat upp rejält.
– Jag fick en akuttid på vårdcentralen på måndagen och min ena son körde mig dit. Blodprovet visade på allvarlig infektion och läkaren sa att jag omgående måste till sjukhuset.
På akuten stod sen personalen beredd att ta emot Max och började ta olika prover. Ett nytt blodprov visade att värdena snabbt försämrades. (Max sänka var 565, och normalt för en man är < 15.)
– De försökte härleda smärtan och infektionen genom att göra en skiktröntgen, men den visade ingenting. Jag skulle då göra en magnetröntgen, men hade sådan smärta att jag inte ens kunde ligga på en brits. Efter ytterligare smärtlindring gjordes en magnetröntgen och jag låg där i tuben i en timma och 20 minuter.
Glömmer aldrig läkarnas blickar
Synen som mötte Max när han kom ut från röntgen glömmer han aldrig.
– Det stod fyra läkare och alla tittade på varandra. Jag undrade hur många månader jag hade kvar att leva.
Röntgenundersökningen visade på en kraftig varansamling från första till sista ryggkotan och även var i ena skinkan. Max var illa däran nu och fokus blev först på att få ner febern och sänkan innan han skulle kunna genomgå en operation. Operationen tog sex timmar och läkarna var tvungna att öppna upp på fem olika ställen utmed ryggraden och i skinkan för att få bort den stora mängden var.
– De sågade i kotor för att komma åt varet. Efter operationen gick inte svullnaden ned så smärtan var fortfarande fruktansvärd. Morfinet hjälpte inte. Till slut så minskade svullnaden med hjälp av kortison.
Max blev sedan kvar fyra veckor på infektionsavdelningen på sjukhuset.
– Först då nämnde de sepsis för mig, säger Max.
Viktigt att öka kunskapen om sepsis
Han är nu sekreterare i den nybildade patientföreningen och poängterar hur viktigt det är att sprida information och kunskap kring sepsis.
– Nu är jag mer insatt i vad sepsis är och jag känner mig otroligt tacksam för att jag inte fick någon septiskt chock och tvingades till amputation. Visst har jag smärtor i ryggen ibland, men jag kan leva ett normalt liv och framför allt spela golf och det är jag otroligt tacksam för.
