Efter några dagar fick jag ändå rådet att besöka närakuten. Jourläkaren gjorde en vanlig kroppsundersökning och lyssnade då på mina lungor genom stetoskop. Jourläkaren misstänkte lunginflammation och skrev ut antibiotika utan några ytterligare undersökningar. Jag gick hem och tog min antibiotikakur, och var kort därefter tillbaka på arbetet. På något vis tänkte jag att jag borde bli friskare eftersom jag tog min antibiotikakur.

Jag blev allt svagare

Efter en vecka blev jag ändå bara sämre och min mor bestämde sig för att hälsa på. När hon såg mig blev hon förskräckt. Jag var mycket svag, hade hög feber och kunde nästan inte andas normalt. Hon ringde genast 1177 (sjukvårdsrådgivningen) och beskrev mina symtom. Sköterskan i telefonen gav min mor rådet att ta mig tillbaka till jourläkaren. Vid det laget var jag så svag att jag inte ville åka till sjukhuset och hamna i den långa kön där. Dagen därpå blev jag ändå övertalad av min mor att gå tillbaka till jourläkaren.

Hänvisad till akutmottagningen

På närakuten blev jag genast hänvisad till akutmottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset eftersom jag inte svarade på min pågående medicinering. Akutläkarens första intryck var ”du ser väldigt frisk ut” eftersom jag precis hade fått mig ett gott skratt tillsammans med en kollega. Plötsligt hade jag gått från att vara anställd på Sahlgrenska till att bli patient. Men akutläkarens optimism varade inte länge eftersom mina vitalparametrar och infektionsmarkörer inte var speciellt tillfredsställande.

Fick snabbt en intravenös cefotaximinfusion

Jag blev omedelbart inlagd och behandlingen inleddes. Jag fick en snabb intravenös cefotaximinfusion och andra läkemedel, och jag fick behandling med syrgas genom en näsgrimma. Odlingar gjordes för att identifiera smittämnet och en datortomografiundersökning utfördes. Jag följdes upp fortlöpande med laboratorietester och fick behandling av fysioterapeut.

Svarade ej på behandling

Till en början svarade jag inte på behandlingen, i och med att varken infektionsmarkörerna eller kroppstemperaturen gick ner, och blodtrycket var fortsatt lågt. Odlingen av smittämnet skulle också ta några dagar. Däremot började jag långsamt att svara på cefotaximbehandlingen. Det var naturligtvis en stor lättnad, men tyvärr utvecklade jag en allergisk reaktion, varför jag måste byta till ett annat antibiotikum.

Tillslut fick jag äntligen lämna sjukhuset

Några dagar senare skrevs jag ut från akutavdelningen och blev rekommenderad att fullfölja antibiotikakuren. Jag fick aldrig veta resultaten av odlingen och fick i detta skede inte veta att jag hade sepsis till följd av lunginflammationen. Det enda jag fick veta var att datortomografin visade på en lobär lunginflammation.