En stor del av sitt yrkesverksamma liv har Sara Sjöström ägnat åt språk, ord och skrivande i olika former. Hon är utbildad journalist, har läst etnologi och arbetat som kommunikatör. Under sina år som frilansjournalist började hon porträttera bortglömda, starka och samhällsengagerade svenska kvinnor.
Men intresset för att porträttera kvinnor från historien väcktes redan i slutet av journalistutbildningen. Under en praktikperiod fick hon i uppdrag att skriva en artikelserie om några äventyrskor som, under 1800-1900-talen, rest över hela världen. Tidningen hade tidigare publicerat en serie om manliga äventyrare. Sara fick möjlighet att lägga fokus på kvinnorna, och det har hon fortsatt med.
Nu kan hon titulera sig författare och boken ”Mathilda – Historien om Indiskas grundare”, släpptes i slutet av augusti.
– Etnografiska museet i Stockholm fick, i donation, ett fotoalbum med över 400 bilder från Mathilda Hamiltons liv. En intendent tipsade mig om albumet. Då hade jag aldrig hört talas om Mathilda Hamilton, men jag är givetvis evigt tacksam för det här tipset.
Kunde inte släppa Mathilda
Sara fascinerades av de många fotografierna och nyfikenheten var väckt. Vem var denna märkliga kvinna, född 1864 och som varit bosatt utomlands under en stor del av sitt liv. En kvinna som pendlat mellan Sverige, Amerika och Indien då det tog månader att resa mellan kontinenterna och som blev en entreprenör i en tid då rösträtt bara var för män. Att hon dessutom var missionär och även tvångsintagen på Beckomberga mentalsjukhus gjorde inte hennes levnadsöde mindre intressant.
Sara hade hittat Mathilda och hon släppte henne inte.
Det är med stor värme i rösten Sara berättar om denna fascinerande kvinna. Hur Mathilda som enda barnet växte upp i ett frireligiöst arbetarhem i Finspång och om hennes längtan att ge sig ut i världen och för att sen tillsammans med maken missionera. Sara använder ord som modig, envis och driftig när hon talar om Mathilda, men lyfter också att en del av hennes beslut säkert fattades under maniskt rus då hon på Beckomberga fått diagnosen bipolär.
– Tyvärr finns det inte så många bildtexter i fotoalbumet, så jag har fått lägga pussel. Jag har fått god hjälp av en person från Sven Hedins stiftelse att tolka de gamla bilderna. Jag har också sökt information i hembygds- och skolarkiv samt i journalerna från Beckomberga. För mig har det varit lite ovant att arbeta med en text och ett material under så lång tid, men jag har ändå haft stor nytta av min bakgrund som journalist i det här arbetet och det har jag också i mina möten med olika studenter, konstaterar Sara.
Breddar historieskrivningen
Det unga missionärsparet stationerades i norra Indien, nära Tibet men det var svårt att frälsa befolkningen och umbärandena är många. Men Mathilda ger inte upp.
– Tillbaka i Sverige föreläser Mathilda om Indien och börjar sälja indiska föremål. 1901 öppnar hon Indiska utställningen på Regeringsgatan i Stockholm, det som senare blev butikskedjan Indiska.
Majoriteten av de som lyfts fram i historieböckerna är fortfarande män, även om kvinnorna börjar få allt mer plats. Sara konstaterar att det känns bra att kunna bidra till att bredda historieskrivningen.