Högskolans modell med fyra tydliga och sammanlänkade faser i förbättringscykeln, nämligen planering, genomförande, uppföljning och utveckling, tillämpas för kvalitetsarbetet inom forskning.
Planering
I denna fas görs en planering för genomförande av forskning, till exempel forskningsprojekt, forskningsmiljöns utveckling, stödverksamhet och infrastruktur för forskning, forskningskommunikation osv. En viktig utgångspunkt för planeringen är det som framkommit i genomförda uppföljningar. Erfarenheter och resultat från uppföljningarna ska tas till vara i form av förbättringar av forskningen och/eller dess förutsättningar.
Genomförande
I denna fas genomförs forskningen och relaterade processer enligt det som planerats. Genomförandet sker enligt fastställda processer och rutiner, till exempel rutiner för publicering och hantering av forskningsdata.
Uppföljning
I uppföljningsfasen följs forskningen och dess relaterade processer upp på olika sätt, såväl resultat som genomförande. Reflektion som rör olika aspekter ingår, till exempel om förutsättningarna var tillräckliga, om genomförandet skedde på ett sätt som var ändamålsenligt och effektivt etc. För uppföljning av till exempel forskningsprojekt och forskningsmiljöer används kvalitetskriterier som gäller för exempelvis viss statlig eller privat forskningsfinansiär, nationella riktlinjer eller riktlinjer som tagits fram lokalt.
Utveckling
I utvecklingsfasen bestäms vilka åtgärder som ska vidtas, grundat på den uppföljning och reflektion som gjorts. Det kan innebära att ny inriktning för forskningen, nya rutiner för stödverksamhet och infrastruktur för forskningen ska etableras, nya forsknings¬ansökningar och forskningsprojekt ska utvecklas eller att de befintliga ska vidareutvecklas eller att något ska avvecklas. Förändringar kan även behöva göras av förutsättningar och arbetssätt. Planerade åtgärder ska kommuniceras till relevanta intressenter.
Utvecklingsfasen följs av en ny planeringsfas, se ovan.
